Om Södermalm hade ett hjärta...

Området

Sankt Paulsgatan omnämns år 1647 som Sancti Påwels gathun. Det är inte helt klart men troligt att gatan fått sitt namn efter Sankta Maria
Magdalena kyrka. Bellmansgatan fick sitt namn år 1871 efter skalden Carl Michael Bellman som föddes i huset nr. 24 på dåvarande Björngårdsbrunnsgata (söderut kallades gatan Kämpens gränd). Bellmans födelsehus var det så kallade Stora Dauerska huset som låg vid hörnet Bellmansgatan/Hornsgatan. Huset revs 1901 i samband med breddningen och sänkningen av Hornsgatan.

Södermalm kallades tidigare Åsön – efter den karaktäristiska bergsryggen i öst- västlig riktning. Ön genomkorsades av Göta landsväg, den uråldriga infarten mot staden från söder. Bergsbranterna gjorde ön svårtillgänglig från norr, det var egentligen bara vid Slussen och Tegelviken som man kunde lägga till med båt, och höjderna utgjorde en strategisk risk vid ett angrepp. Hotet kom söderifrån.

Det fanns gott om vatten på Åsön och fina odlingsmöjligheter. Mitt på ön, mellan det som idag är Medborgarplatsen och Rosenlundsgatan, låg sjön Fatburen som rann ut i Årsta-viken. Allt som odlades kunde säljas innanför stadsmurarna. När staden växte utanför sina gränser så skedde det först söderut. Utgrävningar inför ombyggnaden av Slussen visade att det fanns stenlagda gator på Södermalm redan på 1200-talet. 

I mitten av 1300-talet anlades en begravningsplats på berget väster om Göta landsväg, där Maria Magdalena kyrka ligger idag. Öster om landsvägen, vid Mosebacke, låg en avrättningsplats. När staden växte på 1600-talet flyttades avrättningsplatsen till Skanstull. Söders höjder var också lämpliga för väderkvarnar – som mest, på 1730-talet, räknades till 33 kvarnar på Södermalm varav tolv i Maria församling. (AB)

Litterturtips: Sigfrid Siwertz ”Spegeln med amorinerna”, 1947 - en samling historiska noveller om människoöden framför en och samma spegel på St.Paulsgatan, som bär på en förbannelse bakom glaset.

Stormaktstiden

Stockholm blev huvudstad och började växa ordentligt under stormaktstiden (1611-1718). Nederländerna var världsledande på flera områden och utvidgningen planerades efter holländskt mönster. Karl X hade en vision om att skapa ett nytt centrum på Södermalm, kanske av strategiska skäl. Stora resurser satsades på att bygga en befästning där landsvägen nådde fram till Södermalm, vid Skanstull.

Rika utlänningar lockades att bygga ståndsmässiga hus på Södermalm. Den förste och främste var Louis De Geer som tilldelades en stor tomt mellan Götgatan och Maria kyrka och lät påbörja bygget av ett palats som blev huvudbyggnad i Ebba Brahes malmgård, senare Nederländernas ambassad. Minnet av andra byggherrar är bevarade i gatunamn som Wollmar Yxkullsgatan och Renstiernas gata.

Regleringen av gatunätet inleddes på Norrmalm och fortsatte på Södermalm, men först efter att den nya slussen (Drottning Kristinas sluss) tagits i bruk 1642. Det var i det sammanhanget S:t Paulsgatan fick sitt namn. Av det äldre gatunätet finns inte många spår, men Östgötagatan och Götgatan markerar Göta landsväg. Fram till det att järnvägen kom var dock  vattenvägarna viktigare som transportleder. (AB)

Malmgårdar och manufakturer

En mindre del av Södermalm utgjordes av tät bebyggelse. Malmgårdarna, en blandning av nyttoodlingar och sommarnöjen för rika stadsbor, tog betydligt större plats. Ingenstans fanns så många malmgårdar som på Södermalm. I praktiken var det en form av förläningar som utdelades mot att ägarna garanterade staden försörjning. Idag finns fler knappast några spår av trädgårdarna, men ganska många byggnader.

Öster om Maria kyrka låg Ebba Brahes malmgård och väster om kyrkan Drakenhielms malmgård, som från början utgjorde hela grannkvarteret och Mariatorget i tillägg. Man-byggnaden, Stora Daurerska huset – ”mariatraktens minnesrikaste byggnad”, låg i hörnet av Hornsgatan och Björngårdsbrunnsgatan. Lilla Daurerska huset, på bilden ovan – där Carl Michael Bellman föddes 1740, låg snett emot vårt hus.  (AB)

Malmgårdarna och dess ägor förvandlades efter hand till produktionsenheter av olika slag. På 1700-talet fanns två av landets största textilmanufakturer på Södermalm – den ena i Pauli malmgård söder om Medborgarhuset (en del av den finns fortfarande kvar bakom kvarterets mer sentida fasader) och den andra i Barnängen, vid Hammarby sjö. Manufakturerna förebådade fabrikerna på Södermalm.

Mariabranden och dess följder

Kartorna är kanske inte helt tillförlitliga. Förmodligen fanns betydligt fler hus än det ser ut. Förtätningen skedde organiskt och trä var det vanligaste byggnadsmaterialet vilket gjorde staden sårbar för brand. I ”Mariabranden” 1759, en av flera förödande bränder vid mitten av 1700-talet, totalförstördes 300 gårdar i 20 kvarter i församlingen och kyrkan skadades svårt. Branden påverkade byggnadsreglerna och stadsplanen i vårt närområde.

Bebyggelsen på Mariaberget är präglad av det nya reglementet. Adolf Fredriks torg anlades också som en direkt följd av branden. Kungen godkände att torget uppkallades efter honom på villkor att inga avrättningar eller bestraffningar skulle äga rum där. Till en början verkar man inte riktigt ha vetat hur man skulle använda den öppna platsen – bortsett från funktionen som brandstation.

På försommaren 1777 anordnade Gustav III tornerspel på torget, vilket förevigades av Carl Peter Liliemarck. Annars var torget länge en försummad plats. Staden utvecklades i huvudsak norr om Gamla stan medan Södermalm bevarade en lantlig prägel. En dansk turist noterade i början av 1800-talet att det var märkvärdigt att det till ytan största torget i Stockholm helt saknade byggnader av betydelse. (AB)

Järnvägen, Josabeth och PAF

På 1850-talet försvann de sista spåren av sjön Fataburen när Södra stambanan fick sin slutstation på dess plats. Södra Bangårdstorget, idag Medborgarplatsen, anlades och Södra station invigdes 1860. I tio år var Södra station slutstation för södergående tåg. 1871 var dragningen norrut genom berg och över vatten färdig och Centralstationen på Norrmalm öppnades. 

Med järnvägen kom industrialiseringen och urbaniseringen. Befolkning på Södermalm tredubblades mellan 1850 och 1900, bryggerierna och fabrikerna blev många  och stadsdelen fick sin prägel som arbetarstadsdel. Per Anders Fogelströms (1917-1998) romanserie som inleddes med ”Mina drömmars stad” (1960) och fortsatte med ”Barn av sin stad” (1962) handlar om arbetarnas Södermalm från 1860 och framåt.

Josabeth Sjöberg hade en mer privilegierad utgångspunkt när hon avbildade sin närmiljö. Ett tag bodde hon i kvarteret bredvid vårt, ungefär vid Sushibar Sandai-Me Kato, och målade akvarellen ovan där föregångaren till vårt hus skymtas bredvid kyrkan. Södermalm hade karaktären av småstad. Ytligt sett var det en idyll. Få hus var högre än två våningar. Mellan husen fanns trädgårdar bakom plank. (AB)

Josabeth- yrkeskvinna med allt för låg pension 

Josabeth Sjöberg (1812 -1882) föds på och levde hela sitt liv på Södermalm. Hon var en yrkesarbetande kvinna hela sitt vuxna liv som försörjde sig på att färglägga tryckta illustrationer till böcker och tidskrifter och genom att ge lektioner i gitarr och troligtvis även pianolektioner.

Hon kom att bo på tolv olika adresser på Södermalm och varje hem har hon skildrat i sina målningar. En del av dem enbart med interiörer och andra med utsikter och vyer från bostadens fönster. Målningarna, som alla är färglagda teckningar, är mycket detaljrika och Det är  vardagslivet som skildrars i hennes bilder vilket göra bilderna utgör en viktig källa för kunskap om 1800-talets Stockholm.

Hon lär ha levt ett mycket enkelt och sparsamt liv men på 1850-talet utföll några små arv som gjorde tillvaron något tryggare för Josabeth Sjöberg och hennes familj. Trots detta tillbringade hon sista tiden på Grubbens gärde den Allmänna försörjningsinrättningen på Kungsholmen, (en inrättning för fattiga som p.g.a. invaliditet eller kronisk sjuklighet var i behov av vård, men inte som togs emot på vanliga sjukhus. Inrättningen lades inte ned förrän 1922 då delar av verksamheten flyttade till det nybyggda S:t Eriks sjukhus). (CO)

Hennes målningar finns sedan 1936 på Stockholms Stadsmuseum. 

Läs mer: Hans Öjmyr (2016) ”Josabeth Sjöbergs Stockjolm: En unik bildskatt från 1800-talet ” Stockholmia förlag

Berget betvingas

1600-talets gatuplan visade sig fungera ypperligt på Södermalm. Det dröjde länge innan bebyggelsen växte i den och man kan säga att stadsdelen fortfarande bär prägel av stormaktstidens idéer. Nästa stora gatureglering, Lindhagenplanen – vid mitten av 1800-talet, som bestämde hur Vasastan och Östermalm ser ut, påverkade Södermalm i mindre grad och lämnade bara ett tydligt spår – Ringvägen.

De svårforcerade bergen fungerade som en barriär mellan Södermalm och den övriga staden. Det var egentligen bara vid Slussen mellan Tegelviken och Hornstull som man kunde lägga till med båt. Mellan 1885 och 1889 bröts Skinnarviksberget igenom när ”Uppfartsvägen”, förlängningen av Torkel Knutssonsgatan, anlades för att under-lätta trafiken mellan Söder mälarstrand och Hornsgatan.

Många kuskar som skulle upp på Södermalm med tungt lastade vagnar föredrog den vägen framför Hornsgatan eller Brännkyrkogatan (vars östligaste del kallades ”besvärs-backen”). Spårvagnarna orkade knappt över krönet av Hornsgatspuckeln. 1901 schaktades och breddades Hornsgatan till dagens nivå längs med Maria Magdalena kyrka. I det sammanhanget revs de Daurerska husen och Bellmansgatan delades.(AB)

Södermalmstorg

Södermalmstorg (tidigare Malmtorget) ligger vid Slussen och är ett av Stockholms äldsta torg. Torget fick sin nuvarande utformning i samband med den radikala omgestaltningen av Slussenområdet på 1930-talet. Men redan under medeltiden fanns ett oregelbundet torg, kallat Malmtorget på platsen. Planerna på utformandet av det nya Södermalmstorg tycks gå tillbaka till tiden före den egentliga stadsregleringen. Torget stenlades 1637–1639 och fick under en tid tjänstgöra som avrättningstorg.

I samband med att stadsplaneringen av Södermalm påbörjades 1641 fick torget sin regelbundna utsträckning. Samtidigt drogs två gatusträckningar som kom att utgöra stommen i Södermalms stadsplanering drogs i rät vinkel till varandra med utgångspunkt från Malmtorget. Söder ut drogs Götgatan och mot väster Hornsgatan.  År 1662 flyttades järnhanteringen och Stockholms järnvåg från Järntorget i Gamla stan till Järngraven vid Södermalmstorg. Under mer än 200 år skulle den svenska järnexporten ske via denna plats

Götgatan: Götgatan tidigare Grindsgatan fick sitt nuvarande namn 1644 namnet lär ha sitt ursprung i gatans föregångare Gamla Göta landsväg.

Hornsgatan: Hornsgatan omnämns redan 1642. Namnet kan troligtvis härledas från Horn som är en gammal benämning på ”utskjutande terrängparti” troligtvis syftar det på Åsöns västra udde I början av 1900-talet sänktes den södra körbanan med närmare tio meter sänkningen av gatan ledde till att Hornsgatpuckeln uppstod. Sänkningen av gatan och bortsprängningen av berget vid Ansgariegatan möjliggjorde att elektriska spårvagnar kunde börja trafikera Hornsgatan. (CO)

Slussen

Idag pågår ett stort ombyggnadsarbete av Slussens och området runt omkring. När den nya Slussen står klar kommer den att vara den femte i ordningen på samma plats.

Då Slussens betydelse för sjöfarten förbi Stockholm kraftigt har minskat och det huvudsakligen är fritidsbåtar som slussas här är det främst trafikproblemet med bilar, bussar cyklister och gående förbi platsen som skall få en lösning på denna knutpunkt. Alla större fartyg numera passerar genom Hammarby sluss och Södertälje kanal.

Vid platsen för Slussen rinner Mälarens sötvatten ut i Östersjön och från början gick gränsen för Stockholm precis vid platsen för dagens Slussen. Innan den första slussen byggdes behövde alla båtar som skulle segla förbi Stockholm och in i Mälaren dras motströms uppför någon av strömmarna, ett både slitsamt, farligt och tidsödande arbete.  

Drottning Kristinas sluss

Den första slussen var Drottning Kristinas sluss öppnades för trafik 1642 och det var hästar som drog när portarna skulle öppnas för att släppa igenom fartyg.

Christopher Polhem – Röda och Blå slussen

Andra slussen var blev ingenjören och uppfinnarens Christopher Polhem sista arbete. Hans sluss brukar kallas Röda slussen eftersom det stod fyra tegeltorn vid varje ände av slussen.1793 byggdes den Röda slussen om och fick en ny och större bro närmast Saltsjön. Då bytte den också namn, till Blå slussen.

En högtidsklädd Christopher Polhem bärs ut från huset

År 1748 hämtades den då 87 årige Christopher Polhem i sin bostad i Stora Daurerska huset (Bellmansgatan/Hornsgatan) för att i full högtidsdräkt och i bärstol bäras till Söderslussen, den arbetsplats han haft de senaste fyra åren.

Väl framme hissades han ner till den torrlagda slusskanalen för att där motta den kungliga Nordstjärneorden. Det blev sonen Gabriel Polhems som kom att färdigställa Söderslussen som invigdes den 2 maj 1755. Den nya slussen ersatte då Drottning Kristinas sluss från 1642 och kom att användas av sjötrafiken i nästa hundra år tills Nils Ericssons sluss öppnades strax intill 1850.

”Sluss-eländet” Nils Ericssons lösning

Slussen hade svårt att klara både sjöfarten och trafiken mellan Gamla stan och Södermalm. Det blev trafikstockningar när slussarna öppnades för att släppa igenom båtarna. Uppdraget att konstruera en ny lösning gick till överstelöjtnant Nils Ericssons sluss lades nu något närmre Gamla stan och invigdes 1850.

Klöverbladet

Fram till dess att ombyggnationen påbörjades 2015 var den trafikkarusell som invigts den 15 oktober 1935 i bruk .det s.k. Klöverbladet eller Karl Johansslussen. Lösningen skapades av Tage William Olsson, Holger Blom och Gösta Lundberg.

Arbetetet med den nya Slussen beräknas vara klart någon gång under 2025.

Södra stadshuset och Carl von Linnés första resa till Stockholm

Södra stadshuset vid Ryssgården uppfördes 1663 efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Byggnaden var ämnat som generalfaktorikontor, ett huvudkontor för internationell handel, men redan 1669 var den perioden över och huset började istället benämnas som Stadshusbyggnaden å Södermalm. Efter en brand i området 1680 renoverades byggnaden av Tessin d.y. och fick då sitt nuvarande utseende. I samband med renoveringen byggde man en anatomisk teater högst upp i huset (nuvarande Tessinsalen). Den sista dissektionen i teatern genomfördes 1729. En av de som bevittnade denna tilldragelse var en ung Carl von Linné som besökte Stockholm för första gången. Mellan 1748 och 1846 fungerade den f.d. anatomiska teatern som gudstjänstlokal åt ryska kyrkan i Stockholm. Under en period var även det fruktade stadshäcketet inrymt här. Sedan 1937 huserar Stockholms stadsmuseum i byggnaden. (CO)

Bastubad, böner och ryska handelsflottan

Från 1600-talet fram till början av 1800-talet, hade Sverige ett betydande handelsutbyte med Ryssland. Den s.k. Ryssegården vid Södermalms torg tjänade som upplagsplats för ryska stapelvaror och området omnämns som Lastagien wid Ryssegårdz hambnen I mitten av 1650-talet fanns här ett 70 tal bodar, en egen kyrka för de ryska köpmännen och utöver det även en bastu . När handeln med Ryssland upphörde övertogs ryssarnas gårdsmagasin av inhemska grosshandlare och i de gamla bodarna öppnade flera verkstäder. (CO)

Det stora Blåkullabullret når Södermalm

Stockholm som hade varit för hållande vis fredade från häxprocesser drabbas 1675-1676  av en omfattande häxprocess. Det hela kommer att äga rumi de då nybyggda och inte helt färdiga kvarteren runt Katarina kyrka på Södermalm.

Händelserna utspelar sig under den period som brukar kallas för Det stora oväsendet eller Det stora blåkullabullret. Under åtta år av Karl XI:s regeringstid mellan 1668-76 rådde en masshysteri som resulterade i att nästan 300 människor avrättades innan häxprocesserna stoppades.

Det hela började med att den 12-åriga Johan Grijs från Gävle flyttar in hos sin släkting hökare Lindh i maj 1675. Flytten Gävle till Stockholm har föranletts av pojken blivit moderslös då hans mor avrättats som häxa. Han berättar på ett målande sätt för de andra barnen i kvarteret om hur han blivit bortförd till Blåkulla och låtsads svimma efter attacker från häxor. Barnen kvarteret tar starkt intryck av hans berättelser om Blåkulla och snart kan flera av dem vittna om att även de blivit bortförda. Barnen berättar att häxor tar sig in genom väggarna i husen om nätterna och sticker de med nålar. Föräldrar och andra vuxna blir allt mer oroliga och springa omkring och slå yxor i väggarna för att skydda sina barn. Efter en tid lämnade de in anmälningar om häxeri.

Nu rädslan kopplat sitt grepp om invånarna i Katarina, skvallret är igång och ingen kan freda sig. Barn och ungdomar anklagar och pekar ut flera kvinnor i kvarteret som häxor. Samma barn och ungdomar fungerar även som vittnen i de kommande rättegångarna. Det hela slutar med att 12 kvinnor häktas. Nio av dessa döms till döden, en begår självmord i fängelset de andra 8 avrättas. Två kvinnor friges och en blir frikänd. Kvinnorna satt häktade och dömdes i kämnärsrätten som låg inrymd i det närbelägna och relativt nyuppförda Södra stadhuset vid Ryssgården.

Men rätten hade nu börjat ifrågasätta anklagelserna om häxeri och ställer flera av barnen och ungdomarna som vittnat ställs in för rätta anklagade för lögn och förtal. Den 15-åriga flickan Annika som vittnat mot sin mor och sin moster (två av de avrättade kvinnorna) dömdes att piskas tolv gånger fyra dagar i rad, kyrkoplikt och ett års tukthus, men dog av piskningen. Fyra barn och ungdomar döms till döden och avrättas. En av dessa är den från Gävle inflyttade 12-åriga pojken Johan Grijs som starta hysterin som avrättas den 20 december 1676.(CO)

Sveriges fjärde största stad

Stockholms befolkning tredubblades under perioden 1850-1900. Vid folkräkningen 1940 bodde 146.007 människor på Södermalm. Det innebär att stads-delen, om den räknades för sig, skulle kunna betraktas som landets fjärde största stad – efter Göteborg och Malmö. Statistiken visar att befolkningen halverades fram till 1980 (75 409). Så många människor kommer förmodligen aldrig att bo på Södermalm igen. Idag är Stockholm den snabbast växande huvudstaden i Europa, vilket märks även på Södermalm som har en höginflyttning. År 2018 hade stadsdelen 130 034 boende.  Prognos:135 000 (2026)  (AB)

Drömmarnas stad

Romansviten Mina drömmars stad som utkom 1960 är författaren Per Anders Fogelström mest kända, lästa och älskade roman. I de fem böckerna får man följa Henning Nilsson och hans fru Lotten deras barn, släkt och vänner från 1860-talets Stockholm och hundra år framåt. Romanen skildrar människors liv, arbete, kärlek och kamp i de blåsiga, kalla och barnrika kåkarna på Södermalm. Där Henning och Lotten bor tillsammans med vännerna ”Tummen” och Matilda högt uppe på Åsöberget.

Per Anders Fogelström (1917-1998) var författare och journalist och bodde i stort sett hela sitt liv på Södermalm. Sedan 1964 var adressen Fjällgatan 30. Han blev känd som författare när hans bok från 1951 Sommaren med Monika filmades av Ingmar Bergman 1953. Med Harriet Andersson.i huvudrollen som södertjejen Monika. Men det är främst med stadssviten Mina drömmars stad som Per Anders Fogelström skriver in sig den svenska litteratur historien för alltid. Han var även en av de främsta Stockholmsskildrarna. På Stockholms stadsmuseum finns cirka 80 hyllmeter litteratur med stockholmia av P A Fogelström att ta del av.  

I stadssviten ingår: Mina drömmars stad (1960), Barn av sin tid (1962), Minns du den stad (1964), I en förvandlad stad (1966) och Stad i världen (1968). Mina drömmars stad filmades 1976. Karta över Henning och Lottens Södermalm 1860-1893, https://stockholmskallan.stockholm.se/post/16940 Per Anders Fogelström ligger begravd på Katarina kyrkogård. (CO

Två fullsatta SL bussar om dagen

Precis som på Henning och Lottens tid i ”Mina Drömmars stad” är Stockholm även idag en mycket snabbt växande stad. I snitt ett flyttar ett Skellefteå till regionen varje år eller två fullsatta SL bussar varje dag. 

Stockholmsregionen är idag tillsammans med bland annat London och München, är ett av fem storstadsområden i Västeuropa där
befolkningen ökar mest, proportionellt sett. Om prognoserna står sig kommer Stockholm att gå om London och ta förstaplatsen till år 2030 vad det gäller antal inflyttade per år i procent. (CO)

I Stockholm bor 90 % i lägenhet (55 % i bostadsrätt och 44 % i hyresrätt) 10 % bor i småhus.

http://www.stockholm.se/OmStockholm/stockholmare/

Uppror och gatukravaller - Söder ett särskilt utsatt område 

Fattigdom, arbetslöshet, brister i skolgång och demokrati har förr liksom nu alltid lett till vrede förtvivlan och ohälsa. Idag är Södermalm ett mycket välmående innerstadsområde, men så har det inte alltid varit.  

Södermalm fortsatte att vara en stadsdel där flertalet av invånarna var från arbetarklassen och ofta fattiga. I skuggan av första världskriget drabbades även Sverige av både stigande priser och brist på livsmedel och ransoneringar infördes 1915. Detta ledde till hungersnöd och värst var situationen för den fattiga befolkningen i de större städerna. För att minska nöden odlade man i bl.a. Stockholm, potatis på all öppen mark och i parker. Till sist blev situationen allt mer akut och förtvivlad, både tålamodet och tilltron till att ransoneringarna sköttes korrekt brast.

Runt om i Sverige uppstod hungerkravaller och demostationer mot ”dyrtiden”.  Det var främst kvinnorna som såg sina barn och familjer svälta som organiserade och ledde protesterna.

Vi kunna ej längre uthärda med att se våra barn svälta och tyna bort i brist på näring. Vi och våra män kunna ej längre fullgöra våra tunga plikter. Vi svälta och våra barn ta obotlig skada för framtiden…” (utsaga från en av demonstranterna)

På Södermalm uppstod regelrätta hungerkravaller. Protesterna började på Södermannagatan 33 vid lunchtid den 5 maj 1917 utanför handlare Fredrik Karlssons speceributik. Ett lass potatis hade anlänt till butiken och snabbt kom ett rykte om att den såldes bakvägen till butikens utvalda kunder. Strax hade över 2 000 personer samlats och när kravallpolis ingrep började man kasta sten mot polisen.

Flera personer häktades bl.a. silverpolereskan Clarry Ählström 23 år som efter flera veckor i häktet dömdes till att betala böter på 140 kronor vilket motsvarade en hel årslön. (CO)

Vem har råd att bo på Södermalm? https://mitti.se/nyheter/bostad/dyrt-att-sodermalm/

Katarinavägen

Katarinavägen har fått namn sitt namn efter Katarinaberget. Innan Katarinavägen sprängdes fram fick körande använda den branta Glasbruksgatan alternativt köra via Götgatan och Folkungagatan/Tjärhovsgatan för att nå fram till trakterna av Stigberget.

Gatan öppnades för gående år 1911 och för spårvagn, linje 4 år 1914. Spårvagnstrafiken fortgick fram till högertrafikomläggningen 1967.  

Från och med den 24 juni 2016 är Katarinavägens del närmast Slussområdet avstängd för all fordonstrafik på grund av arbeten med projektet Nya Slussen. (CO)

Katarinahissen

Katarinahissen förbinder Katarinavägen vid Slussen via två gångbroar med, Mosebacke Torg. För att underlätta för människor att ta sig fram på denna kuperade del av Södermalm invigdes redan år 1883, en hiss den s.k. Elevatorn som förband Stadsgården med Mosebacketorg. 

Priset var 5 öre för uppfärd och 3 öre för nedfärd. En ny hiss uppfördes 1936. Den blev en del av KF-huset som uppfördes samtidigt. Den nya hissen blev en funktionalistisk fackverkskonstruktion i stål.

Båda hissarna hade ett utmärkt skyltläge och redan från 1890-talet blir det en populär plats för uppsättning av reklam. År 1909 sätts Stomatolskylten upp som är Sveriges första rörliga ljusskylt. Sedan 1933 är skylten placerad på en närbelägen byggnad.  

Katarinahissen är sedan 2010 avstängd för renovering och beräknas öppna igen under år 2019. (CO)

Färgstarka modernister i trendiga byggnader

Konstnärerna Sigrid Hjertén (1885-1948) och Isac Grünewald (1889-1946) arbetade under flera år (fr.o.m. 1913) i en gemensam ateljé på Katarinavägen 19. 

Ateljén låg högst upp i det då i jugendstil nyuppförda stationshuset Saltsjöbanan och ett stort godsmagasin (1913-1914). Stockholms kyrkliga sjömansvård förvärvade fastigheten 1936 och Sjömansinstitutet flyttade in. De hade sin verksamhet där fram till 2008 och fastigheten säljs 2010 till ett fastighetsföretag.  

Sin bostad hade Sigrid Hjertén och Isac Grünewald i den närbelägna Drottgården på Katarinavägen 13 A. Drottgården var ett nybyggt
jugendpalats som uppfördes 1909 efter ritningar av arkitekterna Rudolf Arborelius och Erik Landerwall. Fastigheten rymde utöver bostäder
även hamnskontor för Stockholms hamnar och fick med sina tio våningar epitetet skyskrapan. År 1971 revs fastigheten för att ge plats åt dagens KF hus.

Flera målningar av konstnärsparet framförallt av Sigrid Hjertén skildrar arbetete och fester i  ateljén men framförallt utsikten mot gamla stan och den då livaktiga kajen ned rangerbangård och kranarna som lossar och lastar gods från de många fartygen och båtarna som lade till där.(CO)

Mosebacke torg och terrass   

”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna vore ej uppgrävda /…/” -Röda rummet, inledningen, August Strindberg 1879

Mosebacke (omnämnt som Mosis Backe 1734) har fått sitt namn efter Mosis kvarn som låg på berget på 1600-talet. Strax intill låg Hökens kvarn, som fått ge namn åt Hökens gata, en av de backiga gatorna som förenade torget med Götgatan. På 1850-talet var Mosebacke en liten park öster om Hökens gränd.  Själva torget skapades sedan kvarteren kring Mosebackae drabbats av en omfattande brand 1857. Många fastigheter brann ned till grunden och delar av det brunna området fick bilda ett nytt torg, Mosebacke torg.

Sedan 1700-talet har Mosebacke varit platsen för en rad nöjesetablissemanget i Stockholm. Först låg här värdshuset Stockholm Vapen, som kan ha gästatas av CM Bellman, då han under en tid bodde på Urvärdesgränd. Senare roade man sig med attraktioner som kägelbanor, karuseller, marionetteater och så klart utskänkning. Det gamla värdshuset revs för Södra teaterns uppfördes 1852. Men efterden stora

baranden (1857) fick teatern byggas upp igen den fick då sitt nuvarande utseende och Södra teatern kunde öppna igen 1859. 

Vid Södra teatern står en portal i form av en triumfbåge. Går man in genom den kommer man ut på Mosebacke terrass. Där har man en mycket fin utsikt över staden. Bredvid terrassen står ett 32 meter högt landmärke i form av Mosebacke vattentorn i nationalromantiskstil ritat av Ferdinand Boberg 1886.

Mosebacke torg har också blivit känt för det klassiska humorprogrammet i radio Mosebacke Radio känt som Mosebacke Monarki premiär 1958. Grundare till denna ”monarki” var bl.a. Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. 

Idag är både Södra teatern och Mosebacke terrass ett mycket uppskattat och välbesökt kultur och nöjesställe på söder. (CO)

Bellmanshuset

Alldelsess i närheten av Mosebacka Torg på Urvädersgränd 3 ligger det s.k. Bellmanshuset. Här bodde Carl Michael Bellman mellan 1770-1774. Dessa år på Södermal räknas som som en av hans mest produktiva perioder och det var här han skrev de flesta av Fredmans epistlar och Fredmans sånger. Idag ägs huset av ordenssällskapet Par Bricole (som Bellman själv var med och grundade). Den första söndagen i varje månad visas huset för allmänheten. (CO)

Skandinaviens största kvinnoarbetsplats

Fram till första halvan av 1800-talet var textilindustrin en av de viktigaste industribranscherna i Stockholm och vanlig arbetsplats för kvinnor. KA Almgrens sidenväveri grundades 1833 av Kurt Almgren och var en av flera framgångsrika textiltillverkare. 

Under några årtionden på 1800-talet var väveriet med sina 200 anställda Skandinaviens största arbetsplats för kvinnor. Väverskorna var de best betalda. Lönen bestämdes av mängden vävt sidentyg per aln eller per vävd sidenduk. Senare per meter i vävt sidentyg i relation till mönstrets svårighetsgrad. Ibland var även hyresfritt boende, ved och annat en del av lönen. Cirka 75 % av kvinnorna på fabriken var ogifta. Man blev Kunglig hovleverantör redan 1844. Något senare började man också sy sidenprodukter som var överkomliga för vanligt folk. De populära, ofta svarta sidensjaletterna och näsdukar i siden. Till sjalarna behövdes också fransar som väveriet tillverkade i det s.k. franseriet

Idag drivs verksamheten av femte generationen Almgren och räknas som Skandinaviens äldsta industrimiljö. Väveriet som delvis fortfarande används för tillverkning är idag även ett museum man kan besöka på Repslagargatan 15 A. (CO)

Efter 310 år kom det tjejer i klassen

Södra Latins gymnasium fick sitt nuvarande namn när skolan kommunaliserades 1967 men den har anor ända tillbaka till mitten av 1600-talet. Dess föregångare Södermalms pedagogia fick sin först rektor 1654. Men bara några år senare (1660) delades skolan i två enheter Katarina skola och Maria skola. Maria skola bildade 1879 tillsammans med södra avdelningen av Stockholms gymnasium ett läroverk som fick heta Stockholms högre allmänna å latinlinjen fullständiga läroverk å Södermalm. Den nuvarande skolbyggnaden uppfördes 1888-1891.   1939 blev skolan Högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm. Först 1961 blev det en s.k. samskola, vilket gjorde det möjligt även för flickor att avlägga studentexamen här.(CO)

Synagogan på Söder

Från 1879 tills det att den nya skolbyggnaden var inflyttningsklar 1891 låg skolan på St Paulsgatan 13. Byggnaden från 1700-talet kom sedan att användas som samlingslokal, dansetablissemang och under några år låg här en av Stockholms äldsta biografer ”Maria Biografen”.

Sedan 1917 rymmer denna byggnad den ortodoxa judiska Synagogföreningen Adat Jisraels. Församlingen bildades 1871 av de många judiska familjer som hade slagit sig ner på Södermalm och i gamla stan.Flertalet av de judiska familjer som bodde på Södermalm och i gamla stan skiljde sig både socialt, kulturellt och religiöst från församlingen på Wahrendorffsgatan där den nybyggda stora synagogan som hade invigts året innan (1870) låg.

På Södermalm var de judiska familjerna nya i Sverige. Flera av dem kom från Tsarryssland, Litauen, Lettland och delar av Polen och från fattiga omständigheter. Familjerna var ofta barnrika, man upprätthöll koschermathållningen talade i huvudsak Jiddish. Det var därför viktigt att grunda en församling som upprätthöll traditioner och levnadsregler som man var van vid och genom det kunde känna sig hemma i.  (CO)

Hugenotten som lämnade sitt palats       

Den nederländska handelsmannen Abraham van Eick påbörjande 1667 anläggandet av Van Eijckska palatse på nuvarande St. Paulsgatan 6. Palatset ritades av de två kungliga arkitekterna Nicodemus Tessin d.ä. och Jean de la Valléel. Dess planläggning med två flygelomgivna gårdar var mycket framsynt med tydlig adress till stadspalatsen i Paris.

Uppförandet avstannade dock snabbt då van Eick lämnade Stockholm efter att ha blivit utnämnd till kommersråd i Göteborg  De redan uppförda delarna hyrdes ut till släktinogar och under en tid även till nederländska reformerta församlingen. År 1698 såldes egendomen greve Anders Leijonstedt, byggnaden kom efter det att kallas Leijonstedska huset. Det är först i samband med att fastigheten repareras efter att ha skadats under Katarinabranden 1723 som det får den omfattning och planlösning som ursprungligen planerats.  

Hela fastigheten revs 1940 för att bereda plats för Söderleden. (På samma gatunummer finns idag Fastighetsverket dessförinnan SIS) (CO)

Monteliushuset 

Oscar Montelius (1843-1921)  bodde hela sitt liv och så småningom även tillsammans med sin hustru Agda Montelius i i det s.k. Monteliushuset S:t Paulsgatan 11/Ragvaldsgatan 17. Fastigheten som byggdes redan 1664 av kaplanen för Storkyrkan och är idag byggnadsminnesmärkt. År 1757 talet tillkom en flygelbyggnad längs Ragvaldsgatan samt ett stall och fähus på gården. Huset inreddes samtidigt i rokokostil. Den lägre byggnaden som ligger mot själva S:t Paulsgatan restes 1780. (CO)

Rösträttskamp och fredsarbete i fru Montelius hus

Agda Montelius (1850-1920) var en svensk kvinnosaksförkämpe hon blev ordförande i Fredrika Bremer förbundet (FBF) 1903, då tiden ansågs mogen för att förbundet fick en kvinnlig ledare och förblev dess ordförande fram till sin död 1920.

Hon var aktivt engagerad i striden för kvinnlig rösträtt. Nyårsafton 1899 var Montelius talesperson för den delegation av kvinnoföreningar som uppvaktade statsminister Erik Gustaf Boström med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Det var första gången kvinnorna i Sverige själva formellt överlämnade ett förslag om rösträtt. (CO)

Under första världskriget blev Agda Montelius en del av den kvinnliga fredsrörelsen. Målet för denna organisation var att kvinnorna i de neutrala länderna skulle utöva påtryckningar på sina regeringar att bedriva fredsmedling mellan de stridande parterna. Fredsföreningar bildades inom flera kvinnoföreningar bl.a. i FBF och andra föreningar med Anna Whitlock, Emilia Broomé och Kerstin Hesselgren som centralgestalter.

Ett offentligt demonstrationsmöte och en resolution skulle antas på "fredsöndagen" 19 februari 1915, och Danmark och Norge gav sitt stöd och beslutade att delta. Men dagen innan kallades Agda Montelius upp till hovet av drottning Victoria som krävde ett slut på "kvinnornas dumma tilltag" att blanda sig i politik.  Aktionen blev därför inte av vare sig i Sverige, Norge eller Danmark, och ansvaret lades av dess medlemmar på drottning Viktoria.

Den svenska fredsföreningen deltog i den internationella fredskonferensen i Haag i april 1915 där 1 136 kvinnor från olika länder i Europa samlats. Från Sverige deltog totalt 16 delegater bl.a. Elin Wägner.

Agda Montelius var gift med professor Oscar Montelius (1843-1921) som har en minneskylt på huset på S.t Paulsgatan 11 och en vacker väg uppkallad efter sig, men Agda Montelius har kommit bort!

Qvinnokönet nödiga uppfostran och underhåll

Murbeckska inrättningen den pietistiskt inspirerade prästen Peter Murbeck grundar 1747 en stiftelse för att hjälpa Stockholms fattiga och sjuka. Några år senare år 1766 startade stiftelsen en skola för ”fattiga Barns, i synnerhet af Qvinnokönet nödiga uppfostran och underhåll”. Riksrådet beviljar verksamheten skattefrihet då man finner den vara: ”godt” och ”christeligt”.  Mellan 1823-1899 finns verksamheten på St. Paulsgatan 17 (dagens restaurang Esperia). (CO)

Monténska huset- Tvålpalatset  

På St Paulsgatan 29 precis vid Mariatorget ligger det byggnadsminnesmärkta Monténska husetäven kallat Tvålpalatset. Byggnad uppfördes 1887-1889 av såpa och stearinljus företaget Lars Montén & Co som grundats 1823, därav namnet Tvålpalatset. Fabrikör Lars Monténs dog 1872 och det var systersönerna Carl Rosengren och Erik Bergstedt som lätt bygga och som flyttar in i huset med sina familjer.

Huset har fyra våningar och är byggt i nyrenässansitil. Alla våningsplanen är rikt dekorerad med stuckfasad, kolossalkolonner och skulpturer. Högst upp finns firmans monogram och fasaden kröns av skulpturer av Merkurius och Industria.

Inne på gården låg länge själva såpa- och tvål fabriken. När verksamheten såldes till Barnängens Tekniska Fabrik byggde fabrikslokalerna om till lägenheter 1926.

Ut mot St. Paulsgatan på andra våningen finns grosshandlare Carl Rosengrens paradvåning. Våningen fick en mycket påkostad och ännu välbevarad inredning med paneler, gyllenläderstapeter, bemålade stucktak, stjärnparkettgolv och takmålningar. Idag används våningen som fest och konferenslokal och vid flera tillfällen för i filminspelningar. (CO)

Ett ”Solägg” på Sankt Paulsgatan 35

Elsa Beskow (född Maartman) föddes den 11 februari 1874 i morföräldrarnas handelshus på Sankt Paulsgatan 35. Efter morfaderns död 1869 ärvde Elsas mor och hennes syskon handelshuset, som låg inne på gården på Sankt Paulsgatan 35.  Elsas föräldrar och hennes äldre bror flyttande in i huset en tid innan hon föddes. Året därpå fick mormodern tillstånd att gå i konkurs och hela familjen flyttade från Södermalm till Storgatan på Östermalm. Där kom Elsa att växa upp med två mostrar (Amalia och Bertha Fahlstedt båda lärarinnor och grundare av en småskola) och morbrodern Eugen som högst troligt stått modell för tant, brun, tant, grön, tant gredelin
och farbror blå.  

Huset på gården på Sankt Paulsgatan 35 lär ha haft en frodig trädgård. En plats som levt kvar i minnet hos Elsas mostarar och morbror som de berättade om för Elsa och hennes syskon och beskrev som en idyll, vilket kan ha inspirerat Elsa Beskow sagor och illustrationer.  (CO)

Hartwickska huset- Stockholms äldsta Folkskola  

I hörnet S:t Paulsgatan/Timmermansgatan ligger Hartwickska huset var från början en av flera malmgårdar som låg på de västra delarna av Södermalm. År 1769 byggde järnhandlaren Kierman om gården till att även bli privatbostad. Omkring 1790 under får huset sitt nuvarande utseende och namn av då det ägs av bancokommisarien O.C Hartwig.

År 1854 köper Maria Magdalena församling fastigheten och använder den som provisorisk skola (Folkskola införs 1842) innan Maria gamla skola stod klar 1864. Skolan Stockholms äldsta bevarade folkskola och är i bruk som skola än idag. Här rymdes även tjänstebostäder, slöjdstuga och Stockholms stads systuga. Under andra världskriget uppläts byggnaden till Norska föreningen för att kunna härbärgera flyktingar från det naziockuperade Norge. (CO)

Jourapotek med såväl pestmedicin som penicillin

Apoteket Enhörningen inrättades 1694 av den tyskfödde apotekaren Johan Fredric Stapenius. Flera försök med att etablera ett apotek på Södermalm hade gjorts tidigare men misslyckats p.g.a. dålig lönsamhet. Apoteket Enhörningen fanns under många år på olika adresser i Götgatsbacken och var länge Södermalms enda apotek.

När Stockholm mitt under brinnande krig mot både Ryssland, Danmark och Sachsen drabbas av en pestepidemi 1710 blir apoteket Enhörningen ett av de sk.pestapoteken som stod för försäljningen av medicin till pestsjuka. Under 1710-1711 räknar man med att mellan 30-40 % av Stockholms dåvarande invånare dog. Smittan lär ha kommit med en sjöman från Lettland. De första fallen konstateras på Ladugårdslandet (Östermalm) och sprider sig sedan snabbt till församlingarna Maria och Katarina på Södermalm.

Stormakten Sverige befann sig i gungning, landets kung Karl XII befann sig efter förlusten i Poltava året innan på okänd ort ute i Europa. Det svenska hovet och hela administrationen lämnade under utbrottet Stockholm och tog sin tillflykt till Falun och Sala där de hoppas på att svavelångorna från gruvdriften skall förhindra smitta.

Under större delen av 1906 till 1976 ligger apoteket Enhörningen i hörnet Bellmansgatan 20/Hornsgatan 29 A. Inredningen var i nyrenässans med väggmålningar med blomstergirlanger och med porträtt av svenska vetenskapsmän. I lokalerna fanns även laboratorium och analysrum. Vindfånget i entrén har formen av en 12-kantig kiosk och där fanns även en ”nattlucka” för att hämta mediciner sena kvällar och nätter. På utsidan ovanför entrén finns en baldakinen i grön kopparlåt som fortfarande kvar, men utan den förgyllda enhörningen som förr krönte baldakinen.  

Inspirationen att bygga på en baldakin i just koppar på Bellmansgatan 15 ovanför entrén till FRIS/RSKL lokaler har troligtvis hämtats från denna grannfastighet. (CO)

Läs mer: Magnus Västerbro, 2016 ”Pestens år: Döden i Stockholm 1710”, Historiska Media 

Stora Daurerska huset

Stora Daurerska huset, även kallat Daurerska malmgården, var en av malmgård som ursprungligen låg vid korsningen mellan vad som idag är Hornsgatan/Bellmansgatan. Huset byggdes omkring 1690. Malmgården bestod av flera byggnader och en stor barockträdgård som även hade ett orangeri. Huset fick sitt namn av ägarna Jacob och Catarina Daurer, den senare farmors mor till Carl Michael Bellman som föddes i huset. Efter Catarina Daurers död 1744 flyttande familjen Bellman till Lilla Daurerska huset vid nuvarande Bellmansgatan (dåvarande Björngårdsbrunnsgränd).

Stora Daurerska huset brann ner 1769 men återuppbyggdes igen. I samband med att Hornsgatan breddades 1901 revs de sista resterna av malmgården. På samma plats (Hornsgatan 29 A/hörnet Bellmansgatan) står i dag ett jugendpalats uppfört 1904 ritat av Hagström & Ekman som också är arkitekterna bakom bl.a. Blå tornet på Drottninggatan, biografen Palladium och Whitlockska Samskolan.(CO)

Mälarpalatset

Högst upp på Bellmansgatan på nr 4-6 ligger det Laurinska huset, även kallat Mälarpalatset. Ni i föreningen som har fönster mot Maria Magdalena kyrkogård kan se fastighetens östra hörntorn skjuta upp över hustaken.

När byggnaden var inflyttningsklar 1891 innehöll den över 120 rum fördelade på främst 4-6 rumslägenheter. I fastigheten bodde bl.a. konsthistoriken och pedagogen Carl Gustaf Laurin och hustrun Gunilla Malvina Petré. Deras bostad var under början av 1900-talet en populär samlingsplats för Stockholms dåtida konst och kulturetablissemang. Sammankomster som konstnären Hanna Pauli återge i målningen ”Vännerna”. (CO)

Söderhöjdskyrkan

Tidigare Ebeneserkyrkan belägen i hörnet Brännkyrkagatan och Blecktornsgränd uppfördes åt Baptistförsamlingen 1886. Inom församlingen fanns, när den var som mest aktiv flera olika föreningar bland annat för kvinnor, barn, körverksamhet och socialt hjälparbete.

Byggnaden som är i nyrenässansstil och som ritades av Anders Gustaf Forsberg är idag ”Grönmärkt” av Stockholms stadsmuseum, vilket innebär att den är ”särskilt värdefull från historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”. Byggnaden ägs idag av Söderhöjdkyrkan som är en dela av Evangeliska Frikyrkan.(CO)

Första kvinnan med körkort -från ”besvärsbacken” på Södermalm till Monte Carlo- rallyt 

Alexandra Gjestvang (1882-1939) var den första kvinnan som tog körkort eller s.k. kompetensbevis för bilkörning 1907.  I testet ingick bl.a. att klara av ett bromsprov i den s.k. ”Besvärsbacken” numera Brännkyrkagatan (som fortfarande har en lutning på 22 %).

Hon blev snabbt ett bekant inslag i Stockholmstrafiken där hon första tiden for fram i en ”Oldsmobile. Några år tidigare (1904) hade hon som enda kvinna deltagit i Sveriges först biltävling som kördes mellan Stockholm – Uppsala – Stockholm. Den 17 milen snitthastigheten var den då smått ofattbara 30 km/timmen. Hon kom sedan att delta i en rad tävlingar och så sent som 1932 deltog hon tillsammans med sonen i Monte Carlo-rallyt.

Alexandra Gjestvang kom att studerade biltillverkning i USA och Frankrike varefter hon började arbeta på faderns företag ”Gjestvang & CO" först som försäljningschef och sedan som vd. Vid den tiden hade företaget skaffat sig lokaler på Strandvägen med det första kontoret fanns på Hornsgatan 57 där också den första bilen såldes 1902. På samma tomt fanns under denna tid även Stockholms första bensinstation.

Till Alexandra Gjestvang minne anordnas varje år av Automobilhistoriska klubben ett damrally med enbart kvinnliga deltagare. (CO)

Ett kultförklarat barnprogram 

Tvärsöver gatan strax efter puckeln på Hornsgatan 32 spelades det legendariska SVT barnprogrammet ”Tårtan” in 1973, i den då fallfärdiga. Serien producerades i 14 avsnitt, upphovsmän var Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson. Den handlar om de tre bröderna Janos, Hilding och Frasse som lämnat sjömanslivet och av en ren slump blivit nya ägare av Ellens bageri. Ellen själv hade tröttnat på sitt  bageri och skänker det till de tre överlyckliga bröderna. Hon ger de också receptet på sin allra godaste tårta av socker, grädde, nötter, mandelflarn, en liten ros av marsipan, smörkräm, krikon, snabbkräm, gott gelé, Frasses deg, en flaska saft och så en liten klick med sylt. (CO)

Sedan några år drivs i samma lokaler Café Tårtan.

Maria Magdalena kyrka 

Maria Magdalena kyrka är uppkallad efter Sankta Maria Magdalena (Maria från Magdala). Kyrkan började byggas omkring 1588 och på platsen för det tidigare katolska kapellet Maria Magdalena. Efter Johan den III död avstannade bygget och det är först 1634 som kyrkan invigs. Kyrkan är därmed Södermalms äldsta kyrka.   

Kyrkan har i omgångar genomgått stora förändringar. Flera arkitekter medverkade vid till- och ombyggnader av kyrkan, bland dem N Tessin d.ä. som ritade 1600-talets tillbyggnader och dennes son, N Tessin d.y. som ritade västportalen. Efter en förödande brand år 1759 renoverades kyrkan efter ritningar av Carl Johan Cronstedt. En stor renovering genomfördes 2016 där bl.a. kyrkan målades om.

Kyrkogården har varit i bruk sedan 1350-talet då en kunglig donation bestämde att ett begravningskapell skulle uppföras. Längs kyrkogårdens södra sida ligger gravkor byggda mellan 1709 och 1777.  I anslutning mot sydväst ligger ett begravningskapell byggt 1929.

De äldsta gravvårdarna på kyrkogården är från 1700-talets början. På kyrkogården ligger bl.a. skalderna Erik Johan Stagnelius, Lasse Lucidor, Johan Runius, C A Nicander, Evert Taube och konstnären Kjartan Slettermark begravda. Begravda i kyrkan är Christopher Polhem och Maria Kristina Kiellström, känd som Bellmans Ulla Winblad. I kyrkan finns en minnestavla över C M Bellmans, vars morfar Michael Hermonius var kyrkoherde i Maria Magdalena. Inom området finns även Den Helige Nikolai ortodoxa kyrka belägen i hörnet ut mot Bellmansgatan.(CO)

På andra sidan Hornsgatspuckeln bodde författaren Werner Aspenström. I diktsamlingen ”Trappan” som kom ut 1964, finns dikten I Maria församling som skildrar hans utsikt.

                  Klockorna i Maria dånglar högtidligt

                  oavsett om klockaren tror på Gud.

                  Sparvarna badar i den snöiga häcken

                  och en liten råtta syr några ord

                  på Stagnelius‘ grav.

                  En pojke har utvalt en snöflinga åt sig

                  och väntar på dess ankomst till jorden.

                  Paradisisk är inte stunden

                  men från dråp och bränder förskonad.

                  Kvarterets polis stampar av sig snön

                  och försvinner in på kaféet,

                  där klockklangen förenar sig med klangen

                  från skedar och brickor

                  och jukeboxens enkla koral

En jazzgosse vid kyrkorgeln

1972 kom musikdirektör Ulf Wesslén till Maria Magdalena kyrka som organist. I samband med det flyttade han och hustrun Anna-Greta in i vårt hus på Bellmansgatan 15 tillsammans med sin två barn. Ulf Wesslén var genom sin bredd inom såväl konstmusik som jazz och populärmusik något av ett begrepp inom svensk musikliv.

Som organist i Maria Magdalena kyrka bjöd han in samtidens stora orgelstjärnor och placerade kyrkan på världens orgelkarta. Själv framträdde han som konsertorganist i såväl Sverige som utomlands. Hans förmåga att spela jazz på orgel ansågs vara helt unik något som bl.a. ledde honom till konserter och skivinspelningar med Alice Babs.

Ulf Wesslén tog initiativ till byggandet av den fransk inspirerad barock orgel som finns i den södra läktaren i Maria Magdalena kyrka. Wesslén invigde orgeln 1980 genom att framföra en konsert av Francois Couperin.  

Initiativet till att öppna kyrkan för lunchkonserter en dag i veckan togs av hustrun och pedagogen Anna-Greta Wesslén. En verksamhet som är aktiv och mycket uppskattad än idag. (CO)

Mariatorget- Kunglig lekplats och forna tiders "Sergelstorg"

Torget uppkallades på 1760-talet efter den regerande kungen Adolf Fredrik (1710-1771),  han som dog efter ”indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kanin och champangevin” på villkor att inga avrättningar eller bestraffningar skulle äga rum på platsen.

Sitt nuvarande namn fick Mariatorget 1959, i samband med att tunnelbanan drogs fram, dessförinnan hette det Adolf Fredriks torg. Men redan 1923 hade ett förslag på namnförändring lagts fram med anledning av att platsen lätt förväxlades med Adolf Fredriks kyrka.

Namnbytet var inte okontroversiellt. I romanen ”Klasskämpen” (1964) låter Svante Foerster (1931-80) sin huvudperson, Erik Johannes Lagus, uttrycka sig så här: "Jag kommer aldrig och ingen av oss kommer någonsin att sluta rätta de trådbuss-konduktörer, patrullkonstaplar, skyltmålare, livsåskådningsdebattörer och grundskole-barn från Piteå på skolresa, som talar om, pekar ut eller frågar efter ’Mariatorget’. – Adolf Fredriks torg, kommer vi att säga till dem. Adolf Fredriks torg! Kommer vi att ropa med fast stämma. Byt inte namn på våra platser.” Idag har väl de flesta vant sig.

Adolf  Fredriks torg var både kunglig lekplats och forna tiders ”Sergel torg”. Kung Gustav III anordande medeltida ryttarspel på torget som hans far gett sitt tillstånd till att få bära hans namn. Efter slaget vid Svensksund i juli 1790 där den svenska flottan
besegrade den ryska skärgårdsflottan firades segern och  kungen tog emot folkets jubel på detta torg.

En förnyelse av dåvarande Adolf Fredriks torg hade börjat planeras redan 1867. Men det är först med när breddningen av Hornsgatan till sin nuvarande nivå som en större förändring sker omkring 1901. Det skedde på bekostnad av det stora Daurerska huset där Carl Michael Bellman föddes 1740, han växte upp och byggnaderna på norra sidan av kyrkogårdstomten, bland dem församlingens fattighus. ”Hornsgatspuckeln” uppstod och Bellmansgatan delades under denna förändringsperiod.

För övrigt dominerades torget av Maria brandstation (1876-188). En tredje offentlig byggnad var Philipsénska skolan, för mindre bemedlade. Sin nuvarande form, med träd och planteringar med fontänen ”Tors fiske” av Anders Wissler i centrum, fick torget 1903. Fram till hösten 1905 fungerade torget som salutorg.  På torget finns även statyer av Per Hesselberg och sedan 1973 en brons föreställande Emanuel Swedenborg.

Hösten 2012 invigdes fyra ljudverk med gömda högtalare på Mariatorget. Tre är “Ljudrum” där ljuden är hämtade från de fyra elementen - jord, eld, vatten och luft. Det fjärde kallas ”Spelrum”, när barn gungar i lekparken avger gungans rörelse en rofylld upplevelse. Verket är utformat av Björn Hellström. (CO)

S:t Paulskyrkan

Vid Mariatorget i hörnet till S:t Paulsgatan ligger S:t Paulikyrka även kallat S:t Paulikapell som invigdes 1876. Kapellet nygotisk stil ritades av Axel och Hjalmar Kumlien åt Metodistförsamlingen. Byggnationen finansierades delvis av trosfränder från New York. Under en tid fanns här även en skolsal i kyrkans västra del. Byggnaden är ”Blåklassad” av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att den uppfyller kraven för byggnadsminne.  Församlingen verksamhet upphörde 2015 och byggnaden ägs idag av Stockholms stadsmission. (CO)

En skräckslagen greve i vandaliserad galavagn 10 juni 1810

Axel von Fersen (1755-1810) greve, generallöjtnant, riksmarskalk och ambassadör. Både Axel von Fersen och hans syster Sofie von Fersen hade ingått i kung Gustav III hov.

När Gustav III dött 1792 blev efter några år hans son Gustav IV kung men avsatts från den svenska tronen och landsförvisades 1809. Han kom att efterträdes av sin barnlöse farbror Karl XIII.  Lösningen på tronföljdsfrågan blev att adoptera den danske fursten Karl August 1809. Karl August blev mycket populär under den korta tid han var kronprins av Sverige. I maj 1810 dör Karl Agust under en husarexercis i Skåne.

Dödsorsaken var troligtvis hjärtinfarkt men den misskötta utredningen och obduktionen efter dödsfallet sätter igång ryktet att det är syskonen von Fersen som ligger bakom dödsfallet i  syfte att återinsätta Gustav III son Gustav IV på tronen.När liktåget med prins Karl Augusts kista nådde huvudstaden den 20 juni 1810 mötte von Fersen i egenskap av riksmarskal upp liktåget vid Liljeholmens värdshus för att ledsaga processionen in mot Stockholms slott. Axel von Fersen färdades i galavagn med sju glasfönster och sin gyllene grevliga krona på taket. Vagnen drogs av sex välryktade vita hästar med purpurröda remmar med beslag av förgylld brons. Tre lakejer gick på var sida om ekipaget, klädda i vita livréer med breda, flerfärgade snören på alla sömmar.

Redan när likprocessionen kom över till Södermalm kastades den första stenen von Fersens vagn.  På Hornsgatan vid dagens Maria torget tilltog kravallerna och det alltmer tilldragande folket kallade Fersen "mördare" medan stenar och mynt kastades mot vagnen. När processionen nådde gamla stan eskalerade stenkastningen mot vagnen och hela Stora Nygatan var fylld av den upprörda folkmassan. Det hela slutade med att Axel von Fersen lynchades till döds vid Bondeska palatsets trappa. (Riddahustorget 8). (CO)

Maria saluhall, Hornsgatan 72

I slutet av 1800-talet hade man fått kunskap om att en god hygien vid matvaruhantering, var en förutsättning för att undvika att bakterier frodades och gav upphov till sjukdomar.  Nya och strängare bestämmelser för hanteringen av matvaror började införas och i saluhallarnas inomhusmiljö var det lättare att efterfölja det nya reglementet, speciell vad det gällde fisk, kött och mejerivaror än på de sedan länge brukade torgmarknaderna. Södermals första saluhall ”Maria Saluhall” byggdes 1899 och låg på Hornsgatan 72. Staden överlät hallen till byggmästaren och biografägaren Johan A Bergendahl 1927. Han lät riva saluhallen och 1928 öppnades istället biografen ”Rio”.Från och med 1933 var namnet ”Garbio” (efter södermalsflickan Greta Garbo). Biografverksamhetenupphörde i lokalerna 1984, då istället ”Folkoperan” flyttade in i lokalerna. (CO)

Swedenborgs lusthus och ockupationen

Emanuel Swedenborg (1688-1772) född i Stockholm, död i London. Var en filosof, uppfinnare, vetenskapsman och mystiker m.m. Vid 56 års (1744) ålder inledde han en andlig fas då han genom drömmar och visioner av en andlig värld talade med såväl andra, avlidna personer som med änglar. Utöver skrifter om uppfinningar och vetenskap kom han även efter sitt andliga uppvaknade att skriva flera teologiska verk det mest kända är Hemmel och Helvete från 1758.

Han lät omkring 1740 bygga en malmgård vid Hornsgatan 41-43 (idag kvarteret Mullvaden). Utöver malmgården skapade han även en trädgård som var öppen för allmänheten och i den trädgården låg ett litet lusthus. Som man han kunde dra sig tillbaka i för såväl studier och
filosoferande som för andliga övningar. Under 1800-talet var lusthuset på Södermalm ett populärt besöksmål för swedenborgarnismens anhängare.

Malmgården revs såsmåningom men det lilla lusthuset stod kvar och förföll. Räddningen blev att lusthuset överfördes till Skansen 1896, där det alltjämt finns kvar. Det är öppet för besökare och innehåller bl.a. möbler från Swedenborgs tid och en liten orgel som tillhört honom.  

Swedenborgs teologiska tankar fick flera anhängare och mot slutet av hans liv hade mindre grupperingar i Sverige och England formats för att studera hans skrifter. Ett flertal författare influerades av honom, däribland William Blake, August Strindberg, Honoré de Balzac och Carl Jung. (CO)

Swedenborgsgatan

Emanuel Swedenborg har gett namn åt Swedenborgsgatan. Namngivningen av gatan skedde efter 1885 års stora namnrevision av Stockholms både äldre och nyanlagda gator. Ett tema som användes för de nya namnen var just ”fosterländska och historiska namn och namn efter vetenskapsmän. Swedenborgsgatan skulle ursprungligen blivit en stor trafikled dras vidare söder om järnvägsområdet, över Ringvägen och ner till Årstaviken. (CO)

Motstånd och protester blir opera

I modern tid är kanske kvarteret Mullvaden som Swedenborgs Malmgård låg i mest känt för den s.k. Mullvadsockupationen. Under 1977-1978 ockuperades de gamla omoderna 1880-talshusen mot Krukmakargatan som låg där då. Ockupanterna ville stoppa den av Svenska Bostäder planerade rivningen. En av ockupanterna var skådespelaren Marika Lagercrantz. Teatergruppen Jordcirkus skrev och framförde "Mullvadsoperan" på Mariatorget. Men protesterna nådde inte fram och 1978 revs de gamla husen och ersattes med nya hyresrätter. Brf Ockupanten bildas och tar över fastigheterna 2001. (CO)

Kungens fisk, malariautbrott och utrikesministerns sista tal - på en och samma plats

När man i slutet av 1850-talet drog fram järnvägen genom Södermalm och i sambands med det byggde Stockholms Södra station fylldes vad som var kvar av fick Fatburen igen. Det fanns också behov av ett nytt torg i närhet av stationsområdet där man kunde bedriva handel med järnvägen ankommande lantmannaprodukter.  För detta ändamål tillkom Södra Bantorget som fick sitt namn samtidigt som sin namnmässiga pendang Norra Barntorget på Norrmalm år 1876. I samband med att Medborgarhuset byggdes 1936 omvandaldes även torget och fick sitt nuvarande namn - Medborgarplatsen fr.o.m. 1940.

Medborgarplatsen används ofta för politiska demonstrationer. Sveriges utrikesminister Anna Lindh, som kom att hålla sitt sista offentliga tal här några dagar innan hon mördades den 10 september 2003. Till minne av Anna Lindh finns ett monument i glas av formgivaren Leif Bolter placerat på torget intill Medborgarhusets trappa. (CO)

Fatburen - sjön mitt på malmen

Fatburen var en sjö som under medeltiden sträckte från nuvarande Östgötagatan till Rosenlundsgatan i höjd med Medborgarplatsen. Namnet fatburen lever kvar än idag i flera av gatunamnen i kvarteren närmst Medborgatplatsen Fatbursgatan, Fatburskvarngatan, Fatburs Brunnsgatan och Fatburs parken.  

Sjön hade sitt utlopp i Årstaviken via Zinkensdam. Sjön hade ett rent friskt vatten och var rik på fisk. Redan i räkenskaper från 1400-talet finns antecknat att man dragit not i sjön. Fiskerätten i sjön innehades av staden och kungen och ingick i kungens s.k. fatbur (ett fornsvenskt ord för visthusbod). De som bodde runt sjön fick därför varken fiska eller ha båt i sjön. Men trots stränga straff om man blev påkommen lär tjuvfiske varit utbrett.   

Det rena vattnet i sjön var dock en viktig tillgång för de allt fler söderborna. Befolkningsökningen under 1500-1600-talen gjorde att man dels dikande stora områden för att få plats med nya gator och hus och allt fler började använda sjön för att tippa avfall. Man ströp också det naturliga utflödet mot Årstaviken och ersatte det med ett konstgjort utflöde, det så kallade Södre Stora Stads Diket.

För att ge plats åt Götgatan torrlade man på 1640-talet den östra delen av sjön. Sänkningen av vatten nivån fick som konsekvens att sjön började växa igen och blev allt mer osund. 

På 1830-talet förvärrades situationen och Fatburen beskrivs som "ett osund träsk, som ofta kallades Döda hafvet" . Ett stort problem var utbrotten av Malaria som spreds via myggor som kläcktes i det som var kvar av sjön. Dödligheten i trakten var hög och stadens läkare föreslår flera gånger att sjön bör fyllas igen för att råda mot på malariautbrotten. (CO)

Det var till Södermalm man anlände - Stockholms första järnvägsstation 

När den västra stambanan äntligen dragits fram till Stockholm 1860, byggdes Södra station som var Stockholms första järnvägsstation. Stationen byggdes på den igenfyllda marken vid sjön Fatburen på Södermlm. Fram till 1871,  då central sationen invigdes var Södra station Stockholms enda station för resande till och från huvudstaden. 

Hôtel Götheborg för de resande och ”Trasskola” för gossar

Invid stationen byggdes (idag Johan Helmich Romans park) 1861 ”Hôtel Götheborg” som var Södermalms första riktiga hotell. Hotellet användas mellan 1878-1910. av Lindgrenska skolan. Skolan kallades Lindgrenska trasskolan och var en uppfostringsanastalt för ”fattiga gossar om 8-12 år, vilka lämnats utan vård eller tilltalats för brott”. 

Hotell byggnaden kom därefter att omvandlas till bostadshus fram till 1982 då fastigheten revs. Trots att den enligt detaljplanen skulle
stå kvar. (CO)

Tidiga ”gröna vågare” med palats på Söder

Ur sanitärt perspektiv var trots allt luften och miljön ute på malmarna så mycket bättre än inne i ”city” Stadsholmen. Vilket ledde till att flera förmögna familjer flytta ut från stadskärnan och bygga sina palats invid sina malmgårdar. Problemet med att stränderna runt sjön Fatburen blir allt mer osunda redan i mitten av 1600-talet hindrar inte två dessa förmögna familjer att bygga stora hus vid sjöns östra strand. Det Lillienhoffska huset, tidigare Rumpfska byggs 1668-1670 vid vad som idag är Götgatan 48 av Joachim Pötter (adlad Lillienhoff). Paulis Malmgård byggs under 1680 vid vad som idag är korsning  Götgatan/Folkungagatan. Idag inrymmer den en del av Katolska församlingens verksamhet.

Under 1700-talet blev det allt vanligare att även stadens borgare som grosshandlare och fabrikörer kunde bygga sig en malmgård på Södermalm. Malmgårdarna Kristinehov / De Gotherska husen och apotekare Wirwachs malmgård  i Högalid är två ex. som båda finns kvar idag. (CO)

Ebba B och Gustav II Adolfs vålnad

Utöver van der Nootska palatset som hade byggts 1671-72 fanns redan ytterligare ett palats med tillhörande malmgård alldeless i närheten. slutet av 1640-talet lät den holländske industrialisten Louis De Geer bygga ett palats i holländsk klassicism, beläget på vad som idag är Götgatan 16.  Palatset kom senare att kallas Schönborgska huset vilket både huset och kvarteret kallas än idag. Det är Södermalms äldsta palats. De Geer dog 1651 bara ett år efter att byggnationen är klar.

Palatset förvärvas av Ebba Brahe som är nybliven änka efter Jakob De la Gardies. Hon kommer att använda palatset och malmgården som änkesäte från 1652 till 1674. Palatset skadas svårt i samband med en brand 1680. Egendomen köps av tobaksdirektören Nils Schönborg strax efter Mariabranden 1759. Han låter bygga på palatset och förse det med en portal mot Götgatan med både Brahe och De la Gardies vapensköldar. Idag rymmer palatset den holländska ambassaden. (CO)

Det sägs att Gustav II Adolf vålnad spökar i huset. Han lär leta efter sin ungdoms kärlek Ebba Brahe.

van der Nootska palatset

Huset är uppfört på 1671–1672 och är ritat av arkitekt Mathias Spieler. Uppdragsgivarna var den holländskfödde och sedermera svenske friherren och översten Thomas och hans hustru friherrinnan Maria von der Noth, född Roquette Hägerstierna, Byggnationen finansierades av Marias far. De flyttade aldrig in i palatset eftersom de blev kallade till diplomatiska uppdrag i Nederländerna. Efter att Thomas von der Noth avlidit 1677 förvaltade friherrinnan Maria von der Noth själv fastigheten fram till sin död 1732.  Efter det  hyrdes  palatset ut som bostad åt holländska ministrar. 1740 uppfördes ytterligare en byggnad på tomten som användes som kyrka åt den holländska reformerta kyrkan.

År 1770 såldes hela fastigheten till grosshandlaren och tobaksfabrikören Johan Christian Nentwig som kom att driva tobaksspinneriet på gården. Kring 1800 köpte ägaren till Nuenbergs brygge, Johan Gustaf Wertmüller fastigheten och bodde där fram till sin död 1856.  

Efter honom följde grosshandlare och slaktare som fastighetsägare och 1885 öppnade Maria Förberedande elementarskola i fastigheten. Skolan leddes av magister Jean Bernhard Ångman och kallades därför även Ångmans skola för gossar. Där fanns även boktryckeri, kol-och vedhandel och Stockholms södra gymnastikinstitut under ledning av Perh Henrik Ling (1776-1839) hade sin första lokal här.

I början av 1900-talet hade palatset förfallit och huset användes under en tid som nödbostäder där de stora praktfulla rummen var provisoriskt uppdelade till enkla smålägenheter.

Dåvarande ägare  grosshandlaren Johan Fredrik Rossander planerade att riva palatset och uppföra hyreshus på platsen. (Tomten hade några år tidigare styckats upp i fyra delar där det hade uppförts hyreshus 1896-1897). Den räddande ängeln blev  Jean Jahnsson (1854-1944) ägare av Hallbergs Guldsmeds AB som förvärvade huset 1902 för 125 000 kronor. Det var han som genomförde arbetet med att återställa palatset både interiört och exteriört. När han få ekonomiska svårigheter efter Kruger krachen räddas palatset igen genom att Wenner-Gren 1938 köper det och sedan skänker fastigheten direkt till Sveriges Lottakårer.

År 1943 tar Stockholm stad över och sedan 2005 ägs fastigheten av AB Stadsholmen. Den används idag för konferenser och som festvåning. Den vackra lunch resturangen är öppen för alla att besöka. (CO)

Cirkusbjörnar, drottning Kristinas drama lärare och hälsobrunn

Redan 1647 omnämns dagens Björngårdsgatan som Biörnegathun. Gatan har fått sitt namn efter just den Björngård som låg i hörnet av dagens Björngårdsgatan och St. Paulsgatan. Där förvarades och tränades infångade björnar som skulle delta i olika föreställningar.

Sveriges första fasta teater

Björngården köptes 1637 av den tyske "comedianten" Christian Thum. Han hade varit verksam i Sverige sedan 1615 och var en av de alla första yrkesaktörerna i landet. Mellan 1640-1655 drev han Commedi-huuss  (Björngårdsteatern) som tros vara den allra första fasta teatern i Stockholm. Hans tyska skådespelartrupp hade sedan 1628 fast engagemang vid Maria Eleonoras hov som direktör för hovteatern. Christian Thum kom även att ansvara för en del av drottning Kristinas utbildning. Då hennes förmyndarregering ansåg att teater var ett nyttigt pedagogiskt inslag i en blivande drottnings utbildning.

Efter tiden som teater kom björngården att bl.a. fungera som hälsobrunn. Vattnet hämtades från Fatburs sjön och fram till 1877 även ett gästgiveri.

Prisbelönt öl

Närheten till Fatburs sjön, vars vatten  var av mycket god kvalitet gjorde att flera bryggerier kom att etablerade sig runt sjön bland annat på Björngårdsgatan. Nümbergs Bryggeriet vars byggnad finns kvar än idag var verksam fram till 1916. Även C G Pihels bryggeri låg här fram till 1892. Då flyttade bryggeriet till tillnybyggda och moderna lokaler på Götgatan 100, där Ringens köpcentrum ligger idag.

Tidig lärarhögskola på Södermalm 

Björngårdsskolan på Björngårdsgatan 10 byggdes 1910 som folkskola.  På samma tomt uppfördes 1905-1908 en byggnad för folkskolelärarinneseminarium även den finns kvar idag.

Hem för mindre bemedlade fruntimmer af ståndsklassen"

Änkedrottning Josefina låter 1873-75 bygga sjukhemmet Oscar I minne ett hem för ”mindre bemedlade fruntimmer af ståndsklassen" Precis intill låg Josefinahemmet för ”fattiga katoliker”. Byggnaden finns kvar på Björngårdsgatan 23 men verksamheten flyttade till Bagarmossen 1952. Anledningen till flytten var att SJ planerade att bygga en järnvägstunnel för västra stambanan och huset skulle behöva rivas. Planerna skrinlades och det är först idag som den kulturskyddade byggnadens trädgård grävts upp p.g.a. arbetet med Citytunneln.  (CO)

Södra Barnbördshuset- Sveriges största förlossningsklinik

När värkarbetet för gravida kvinnor i kvarteren kring Maria torget satte igång vad det under nästan 100 år till Södra Barnbördshuset på Wollmar Yxkullsgatan man tog sig. För att där få hjälp av erfarna barnmorskor vid förlossningen. När Södra BB stänger 1969 har drygt en kvartsmiljon (250 000) barn tagit sitt första andetag och fått sin första lilla slurk av bröstmjölk på denna adress. 

Södra barnbördshuset eller Södra BB var en förlossningsanstalt som tillhörde Maria Magdalena församling och låg på Wollmar Yxkullsgatan 27. I Stockholm hade Allmänna barnbördshus funnits sedan 1775 där man utbildade läkare och barnmorskor i obstetrik. Ett stort problem på dessa inrättningar var den höga dödligheten i barnsängsfeber. Periodvis var barnsängsfeberepidemier så alvarliga att man tvingades stänga inrättningarna tillfälligt. Helt enkelt för att så många kvinnor dog efter att de förslösts.  En vanlig lösning för att stävja dödligheten i denna förantiseptiska tid var att de olika fattighusen i stadens olika församlingar tog över verksamheten för en tid. 

Huvudstadens myndigheter valde därför att 1850 för första gången istället upprätta ett provisoriskt barnbördshus inrymda i hyrda lokaler på Södermalm. Men år- 1864 var dödligheten i barnsängsfeber bland nyförlösta kvinnor på det allmänna barnbördshuset återigen så hög att återigen måste upprätta ett provisoriskt barnbördshus.

Stockholms befolkning växte snabbt under denna tid och därmed ökade behovet av platser för barnaföderskor. Som en följd av detta fick verksamheten från och med 1871 fortsätta i Maria Magdalena församling under namnet Provisoriska barnbördshuset.

År- 1881 blev verksamheten permanent och då namnet Södra barnbördshuset. Verksamhetsansvar under en tid inrymd i en byggnad som tillhörde Maria sjukhus,  som hade öppnats 1876 på Wollmar Yxkullsgatan 25. Verksamheten växte snabbt och man behövde större och mer ändamålsenliga lokaler. Ett  nytt hus ritat av arkitekten Ernst Stenhammar byggs och 1907 kan man flyttar in verksamheten  i det hus som fortfarande står kvar på samma adress.

Södra barnbördshuset var då Sveriges största förlossningsanstalt. Här bedrev man också utbildning av barnmorskor som bodde på anstalten fram till 1944. Då flyttade utbildningen till det nyinvigda Södersjukhuset. Under 2.a världskriget fungerar Södra BB tillsammans med Maria sjukhus som boende för finska krigsbarn. (CO)

Anonyma mödrar - äkta och oäkta barn

När Södra barnbördshuset öppnar föddes vartannat barn i Stockholm utom äktenskapet och de flesta av dessa barn lämnades bort. För ogifta och ensamstående kvinnor som blev gravida fanns oftast inget annat val än att lämna ifrån sig barnet. Samhällets dom var hård mot de som blivit gravida utan att vara gifta och utan organiserad barnomsorg var det i långt in i vår tid mycket svårt eller omöjligt att leva som ensamstående kvinna med barn. Fram till år-1938 var alla former av aborter olagliga och straffbara. Sjukvårdspersonal hade anmälningsplikt om de misstänkte att en kvinna försökt att göra abort (fri abort införs 1974).

Barn som föddes utanför äktenskapet var vad man kallade oäktingar och saknade länge rättsligt skydd. Det dröjer till det att den nya föräldrabalken träder i kraft år- 1950 tills alla barn i Sverige får samma juridiska status oavsett om de föds inom eller utom äktenskapet. Först år- 1970 får barn födda utanför äktenskapet lika arvsrätt. Barn som födds som ”oäkta” få ny status som äkta längre fram i livet om föräldrarna valde att gifta sig innan barnet blev myndigt. (CO)

Barnamordsplakatet

Tidigare i historien var det tyvärr inte ovanligt att föräldrar begick barnamord eller lämnade det nyfödda barnet till en s.k. änglamakerska som vanvårdade barnet till döds. Så sent som 1917 dömdes en kvinna i Stockholm för att systematiskt vanvårdat barn som varit i hennes vård. Ett sätt att minska problemet var inrättande av anstalter för föräldralösa och oönskade barn. Stockholm fanns sedan 1633 det Allmänna barnhuset för föräldralösa barn. Det låg på dagens Barnhusgatan vid Norra Bantorget.

För att ytterligare stävja antalet barnamord i landet införde Gustav III år- 1778 det så kallade barnamordsplakatet som innebar att föräldrar hade rätt att vara anonyma. Många ogifta kvinnor valde att föda sitt barn anonymt och sedan lämna bort barnet på ett barnhem.  

Kvinnor som födde anonymt kunde lämna sina personuppgifter i ett förseglat kuvert, så att det längre fram skulle vara möjligt att återförena barn och föräldrar. Det var också vanligt att ensamstående kvinnor från övriga landet kom till Stockholm för att föda sitt utomäktenskapliga barn och lämna det på barnhem här istället för på hemorten. Barnamordsplakatet avskaffades inte förrän år-1917. Då kom också en ny lag som gav ensamstående mödrar rätt till underhåll. (CO)

Febern som skördade kvinnoliv 

Barnsängsfeber orsakades av streptokockbakterier som ledde till hög feber och blodförgiftning med mycket hög dödlighet som följd. Bakterierna överfördes till de nyligen förlösta kvinnorna via icke rengjorda instrument och genom att man undersökte kvinnorna med hjälp av fingrar och händer utan att tvätta händerna mellan de olika undersökningarna. För kvinnor som födde barn i städernas barnbörshus var dödligheten i barnsängsfeber flera gånger högre än de som födde hemma. Lägst förekomst av barnsängsfeber var det på landsbyggden. Detta kan delvis förklaras av att praktisk kunskap om renlighet kring den födande kvinnan hade förts vidare av jordemödrar direkt till senare tiders barnmorskor utan inblandning av de manliga läkarnas expertis.

En anledning till den höga dödligheten på just barnbördshusen var att tjänstgörande läkare kunde gå direkt från anatomiska dissektioner till förlossningar. Den ungerska läkare Ignaz Semmelweis hävdade redan 1847 att sjukdom berodde på förgiftning med likgift. Det medicinska etablissemanget mottog hans slutsatser med stor skepticism

Men under 1848 gjorde han användningen av rengöring av alla instrument som kom i kontakt med kvinnor under förlossning och av god handhygien obligatorisk. Den förda statistiken visade att antalet fall av barnsängsfebern nästan upphörde helt. Från slutet av 1800-talet sjunker antalet insjunkande i barnsängsfeber drastiskt. När Södra barnbördshuset öppnar 1871 dör nästan 4 % av 1 000 kvinnorna i barnsängsfeber när det nya Barnbörshuset på Wollmar Yxkullsgatan tas i bruk är dödligen nere på 0.07%. (CO)

Verklighetens Dr Nea Olsson

Det dröjde innan kvinnor i Sverige fick möjlighet att studera medicin och avlägga läkarexamen. Sveriges första kvinnliga läkare var Karolina Widerström 1888, hon var socialpolitiskt aktiv och arbetade för kvinnlig rösträtt och med sexualupplysning. Hennes mest kända och spridda bok är "Kvinnohygenen" som blev en "bestsellers" och utkom för första gången år- 1899. Hon förekommer som en av rollkaraktärerna i ”Fröken Frimans krig” i serien heter hon Nea Olsson. (CO)

Kvinnor från hela norden utbildas i barnavård  

Sällskapet barnavård bildades 1900 efter det att Fredrika Bremer förbundet uppmärksammat att det fanns ett stort behov av både teoretisk och praktisk utbildade barnavårdarinnor.

Vid starten var verksamheten inrymd i en lägenhet på Folkunga gatan innan man flyttade verksamheten till större lokaler på Hornsgatan 50. Ändamålet var att utbilda barnavårdarinnor i spädbarnsvård för senare anställning i familj, samt att ta emot spädbarn från fattiga hem som inte kunde tas om hand av föräldrarna.

Kurstiden varade i fyra månader där eleverna sysselsattes med praktiskt arbete med barnen samt tvättning, matlagning och sömnad, varvat med teori i form av föreläsningar. Det var till att börja med en mycket eftertraktad utbildning, då den inte fanns någon annanstans, och platserna var ofta tingade ett år i förväg. Eleverna kom från hela landet, men även från de övriga Nordiska länderna.

1916 får man via donationer möglighet att bygga en egen fastighet i Stadshagen på Kungsholmen där man fortsatte verksamheten fram till 1964 (CO)

Varför Wollmar?

Wollmar Yxkullsgatan fick sitt namn redan 1661 efter Wollmar Yxkull. Han var Johan III:s kammarjunkare och blev sedermera hovmarskalk åt Karl IX. Han  var född i dåvarande Livland och gift med Helena Gyllenhielm (barnbarn till Gustav Vasa) och blev introducerad till Riddarhuset 1625. Han ägde den malmgård som då låg vid korsningen av nuvarande Björngårdsgatan och Wollmar Yxkullsgatan. Wollmar Yxkull dog 1627 och ligger begravd i Ösmo, där släkten sedermera kom att äga flera gods.(CO)

Hem för de med betalningsanmärkning och psykisk ohälsa

Bysättningshäktet på Hornsgatan 82 (tidigare 74) var Stockholms gäldstuga under åren 1782-1872. Där satt personer som inte kunde betala sina skulder och därför dömts till s.k. bysättning fram till dess att skulden reglerats. En tid efter att häktet avvecklades inrättades på samma adress ett provisoriskt sinnessjukhus 1898-1935.  Under denna period fanns även en anstalt för des­in­fi­ce­ring av smit­ta och ohy­ra på klä­der, säng­klä­der m.m. Idag finns sedan länge en krog i huset.

Sinnessjuhhuset i det fd häktet var en filial till det överbelagda Katarina sinnessjukhus som låg på Bjurholmsgatan. Sjukhuset i Katarina hade öppnats som ett provisoriskt epidemi sjukhus 1831 och kallades allmänt för ”Kopphuset” eftersom man främst behandlade smittkoppor. Sedan 1902 var det ett av de första specialinriktade mentalsjukhusen i Sverige. Verksamheten upphörde på Södermalm 1933 och överfördes då till de nybyggda Beckomberga mentalsjukhus 1935. (CO)

Två vänner och ett helgon i samma ateljé

Skulptören Christian Eriksson hade under flera år sin bostad och ateljé på Maria Prästgårdsgata 3. Det var när han kom tillbaka till Stockholm efter studier i Paris som han behövde både bostad till familjen och en ateljé/verkstad att arbeta i. Tillsammans med vännen och arkitekten Ragnar Östberg 1866-1945 (arkitekten till Stockholms stadshus) fann han gården på Maria Prästgårdsgata, som kom att bli hem och arbetsplats för de båda vännerna och deras familjer. Gården på Maria Prästgårdsgata 3 har varit en plats där många konstnärer bott och arbetat genom åren. Bland annat genom stipendium från Värmlands läns Landstings kulturnämnd.

Christian Eriksson föddes 1853 i Taserud utanför Arvika och dog 1935 i Stockholm (Maria Magdalena församling). Han har sin grav vid Mikaelikyrkan i Arvika. Efter avslutade studier på Tekniska skolan i Stockholm, arbetet på en möbelfabrik i Hamburg och studier på vid École des arts décoratifs och École des bei Paris.

Några av Christian Erikssons  mest kända verk som du kan se i Stockholm är:

Arbetet med friserna på Kungliga Dramatens fasad tillsammans med Carl Milles 1904-1908.

Bågspännaren, ("Engelbrektsmonumentet"), brons, 1916 på Kornhamstorg i gamla stan. En replik finns även i stadshusparken. Monumentet sattes upp 1916 med medel från Föreningen för Stockholms prydande med konstverk och var det första konstverket som föreningen gav till Stockholms stad.

Sankt Göran och draken, 1923 förgyllt broms, Stockholms stadshus

Engelbrektstatyn, 1932 utan för Stockholms stadshus

Liss Eriksson (1919-2000) var son till Christian Eriksson och Ebba Dahlgren. Han växte upp på konstnärsgården och utbildade sig även han till skulptör. Sedan 1951 bodde och arbetade han på Maria Prästgårdsgata 3 tillsammans med hustrun Britta Reich-Eriksson (1918-2014), målare och textilkonstnär och känd för sina utsmyckningar till kyrkor.

Några av Liss Erikssons kända skulpturer är:

Fågelmannen, 1971 på torget i Arvika

La Mano (handen) i röd granit, 1977 på Katarina vägen (Södermalm) till minne över de svenska som dog i spanska inbördeskriget (1936-39)tillsammans med bildhuggaren Göran Lange. (CO)

Carlos bänk

Snett emot porten på St Paulsgatan 35 finns en träbänk med en bronsplatta på ryggstödet med inskriptionen "Carlos bänk". Från början var bänken oxblodfärgad och är en gåva till stadsdelens parkförvaltning, skänkt av vänner och kollegor som ett minne av Carlo Derkert,

Carlo Derkert (1915-1994) föddes i Neapel i Italien som son till konstnärerna Siri Derkert och Valle Rosenberg. Han var konstvetare och museiman men framförallt en legendarisk konstpedagog på Moderna Museet i Stockholm, som han också var med och grundade tillsammans med Pontus Hultén och Olle Granath. Carlo Derkert bodde med sin familj på St Paulsgatan 35. Från sitt fönster hade han utsikt mot den lilla parken med skulptur ”Första steget” av Karl Hultström (1884-1973) föreställande en kvinna som beskyddande böjer sig över sitt barn.

En bekant på besök i det Derkertska hemmet lär ha påpekat ”att det måste vara irriterande för dig som är modernist att ha den där mitt i synfältet”, varpå konstpedagogen gav besökaren bakläxa.

”Titta på gubbarna som sitter där på parkbänken. De har förlorat hem och familj och nu betraktar de kvinnan och barnet, minns och blir kanske lite sentimentala. För dem är "Första steget" ett betydande verk." (CO)

Ivar Lo Johansson och parken

Ivar Los park ligger på Mariaberget, Bastugatan 26 och är uppkallad efter författaren Ivar Lo Johansson. Tidigare låg här två 1700-talshus som revs på 1930-talet. På den tomma plats som blev kvar byggdes några år senare en lekplats på som kallades för Mariatäppan. Sedan sommaren 2017 är Ivar Lo parken en s.k. tema lekplats med temat Landet. Där finns boningshus, ladugård, djur i trä m.m. i barn- och lekvänlig skala och vanliga lekredskap. 

Författaren Ivar Lo Johansson (1901-1990) bodde och arbetade på Bastugatan 21, som ligger mitt emot parken. Han blev under 1930-talet en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna. Flytten till Bastugatan 21 skedde året efter det stora litterära genombrottet med romanen Godnatt Jord (1933) som 1979 blev en mycket omdiskuterad TV serie. Ett annat känd roman från ungefär samma tid är Kungsgatan från 1935, som blev film 1943 med Barbro Kollberg och Sture Lagerwall i huvudrollerna.

Ivar Lo Johansson var en mycket produktiv författare och en engagerad samhällsdebattör. Hans författarbostad är idag museum och kan besökas vardagar 11-15 grupper kan även boka i tid. www.ivarlo.nu

Även konstnären Hilding Linnqvist (1891-1984)  hade sedan 1941 och fram till sin död ateljé på Bastugatan 21. Där han också periodvis bodde. Ett motiv han återkommer till under dessa år är den vyn över Riddarfjärden och Kungsholmen som han ser från sin ateljé. (CO)

Monteliusvägen

Parken har även en utgång till Monteliusvägen, ett promenadstråk norr om bebyggelsen vid Mariaberget som erbjuder en vidsträckt vy över Riddarfjärden. Monteliusvägen invigdes 1998 och är uppkallad efter professor Oscar Montelius (1843-1921) arkeolog och ledamot i Svenska
Akademin och skulle allt vara rätt borde vägen nog vara uppkallad även efter hustrun Agda Montelius. (se ovan Monteliushuset) (CO)

Tantolunden

Tantolunden är ett mycket populärt grönområde med egen badplats i Årstaviken.  Området avgränsas av järnvägen i syd, av Ringvägen i öst och av Årstaviken i sydväst. Tantolunden är ett av de största parkområdena i Stockholms innerstad och omfattar även ett koloniträdgårdsområde.

År 1885 fattades beslute om att anlägga en park i Tanto området och uppdraget att rita parken gick till Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin. Anläggningsarbetena skedde etappvis och först 1899 ansåg man att parken var färdig. Gestaltningen av parken är inspirerad av Romantiken med ett system av snirklande gångar och promenadvägar som leder upp till parkens högsta punkt.

Den första lekplatsen för områdets barn byggdes 1909 i parkens västra del. I sluttningen ner mot Årstaviken låg tidigare en friluftsteater som var i bruk fram till 1961. I parkens östra del finns liten musikpaviljong som byggdes 1988.

Försvaret av broarna

Under andra världskriget fanns en luftvärnsställning cirka 300 meter väster om kolonistugeområdet. Under 1939-1945 var den bemannad av 47 soldater vars huvudsakliga uppgift var att vid behov försvara Årstabron och Liljeholmsbron.

Sunt lantliv och nyttiga livsmedel för arbetare i stan

Koloniområdena Norra Tantolunden, Koloniområde Södra Tantolunden och Koloniområde Tanto Mindre började byggas på 1920-talet i södersluttningen mot Årstaviken.  Idén att anlägga odlingslotter i städerna kom från Tyskland via Danmark. Tanken var att ge stadens arbetare en möjlighet att få leva lite ”sunt lantliv” och dryga ut sin försörjning genom att själva odla nyttiga livsmedel. Flera av de som först brukade kolonilotterna. Flera av de som först brukade kolonilotterna i Tantolunden var just arbetare från det närbelägna Tanto sockerbruk.

Två kolonistugor från Södra Tantolunden från 1920-taletet respektive 1940-talet flyttades 1997 till Skansen. (CO)

Sovjetiska bomber över Södermalm

Den 22 februari 1944 kl. 20.43 fälldes en bomb över Erikdalsfriluftsteater vid Ringvägen. Bomben på 100 kg tillintetgjorde scenen, främre parkett och det plank som omgav teatern och kvar blev en krater på tre meters djup och 5-6 meters diameter. Ytterligare tre mindre bomber detonerade inom femtio meter från Erikdalslunden.

Detta resulterade i ett stort antal krossade fönster kring korsningen Ringvägen/Götgatan. Som tur var omkom ingen människa men det
rapporterades om en servetris som träfftas av glassplitter och om en man som slogs i kull av tryckvågen.

På kvällen den 22 februari hade 220 sovjetiska bombplan ur det strategiska bombflyget lyft från sina baser kring Leningrad för att bomba Åbo och Mariehamn. Syftet med bombningarna var att få Finland att lösgöra sig från krigföringen på Tysklands sida. Trots ett utmärkt flygväder fick man problem med navigeringen. Som bland annat sas bero på ändring av radiostationers frekvens och falska styrsändare. Kränkningarna av svenskt luftrum pågick mellan kl. 20:10 och kl00:40. Den svenska beredskapen på luftförsvaret i Stockholm var låg och man saknade både jaktplan och radar. Ett plan passerade inom skotthåll för luftvärnsförband Vikdalen i Nacka. De missuppfattade dock fällningen av en lysbomb och tog det för en nödraket och valde därför att avvaktade med att öppna eld, När felet upptäcktes hade planer passerat och fällt sina bomber över Eriksdal och Järla. (CO)

Valdistriktet Maria 6

Invånare: 1217

Med utländsbakgrund 15 %

Jämfört med riket har distriktet en låg andel unga och en medel andel äldre.

Röstdeltagande: 88, 9 %  (i riket 84, 4 %)

Antal förvärvsarbetande: 81 %

Antal högskoleutbildade (3 år eller mer): 64 % (genomsnittet i riket 27%)

Bor i bostadsrätt: 61 %

Bor i hyresrätt 36 %

Medelinkomst: 31 000 kr/mån.

Så här röstade valdistrikt Maria 6 i riksdagsvalet 2018 (inom parantes förändring sedan valet 2014)

Socialdemokratrena: 21,4 % (+4,9). Vänsterpartiet: 15,1% (+6,2), Miljöpartiet: 10,9 % (-9,1), Feministiskt initiativ: 4,5 % (-2,5), Centerpartiet: 8,0 % (+3,3), Liberalerna: 11,5 % (+2,9), Moderaterna: 18,5 % (-7,2), Kristdemokraterna: 4,4 % (+2,8), Sverigedemokraterna: 5,2 % (+1,3), Övriga: 0,3 % (-2,6)

Vänsterparitet, Miljöparitet och Feministiskt initiativ och Liberalerna fick markant fler röster i detta valdistrikt än i riksgenomsnittet.

Källa SVT Valresultat 

Jämställdhet – Lönenivåer (2016)

Södermalm

Män: 33 700 kr/mån

Kvinnor: 27 400 kr/mån

Stockholm stad

Män: 31 800 kr/mån

Kvinnor: 24 700 kr/mån

Stockholms län

Män: 28 600 kr/mån

Kvinnor: 22 700 kr/mån

Källa Södermalmsnytt 

Texter   

Anderas Berg (AB)

Carina Ostenfeldt (CO)