Kanoner och passioner

Som nyutexaminerad ingenjör flyttade Axel Welin (1862-1951) till London för att arbeta för den kände vapenkonstruktören Thorsten Nordenfelt. År 1889 gifte han sig med Agnes Hedenström (1849-1928), grundare av och föreståndare för Skandinaviska sjömans-hemmet i London – en del av ”den inre missionen”. Vid samma tid konstruerade han trapp-skruven, en låsmekanism för slutstycket i en kanon, som snart blev standard.

Frågan varför han arbetade för att utsläcka liv istället för att rädda liv ändrade hans bana. På 1890-talet började Axel Welin arbeta med upphängningsanordningar för livbåtar. År 1900 kunde han presentera sina ”dubbelverkande kvadrantdävertar”. Den tekniska lösningen blev mycket uppmärksammad och bland annat Titanic och systerskeppet Olympic utrustades med konstruktionen. 

Dävertarna tillverkades i Sverige, de gjöts i Kohlswa och monterades i Trollhättan. Antalet livbåtar på världens största passagerarfartyg blev dock bara hälften mot vad uppfinnaren rekommenderat. I efterhand blev Axel Welin en hjälte. Alla som överlevde katastrofen gjorde det tack vare livbåtarna och efterfrågan på dävertar blev så stor att järnet nästan tog slut i Sverige. 

Axel Welin blev mycket rik. Agnes fortsatte sitt filantropiska arbete fram till sin död. 1931 gifte Axel om sig med Elisabeth Brandin-Olsson (1906-1984). Hon var 44 år yngre än han – och 56 år yngre än hans första hustru, men lika religiös. Bröllopsresan företogs i tyska handelsflottans regi och gick till både Jerusalem och till Kina. Paret lämnade London och flyttade in på Bellmansgatan 15 (i lägenhet B1402). Där bodde Elisabeth till sin död.

Elisabeth Welin var mycket engagerad i trosfrågor och i missionsarbete, bland annat i Kina och Japan. Trotjänarinnan fröken Karin Höglund som följt Elisabeth sedan hon var barn, bodde i jungfrukammaren på (lgh. B1402) fram tills det att hon på äldre dar fick sin första egna bostad på S:t Paulsgatan 18 (lägenhet S1204). Det har berättats att Elisabeth Welin vid jultid bjöd in sina hyresgäster till en gemensam andakt i sitt hem. Kanske sjöng de ”Nu tändas tusen juleljus” med text av hennes svägerska Emmy Christina Köhler, född Welin (1858-1925). 

Makarna Welin ägde huset i litet mer än femtio år, innan det genom testamente övergick i Missionsfondens ägo. Eftersom Axel Welin köpte huset direkt av byggherren, Justus Zederman, och fonden omedelbart avyttrade det så kan man säga att huset bara har haft tre ägare. Det gör att det finns ett fint arkiv i föreningen. Det är styrelsens ambition att göra kunskap om fastigheten tillgänglig på detta sätt.

Den här texten bygger på research som Carina Ostenfeldt har gjort.

LÄS MER: En längre artikel kommer att publiceras i början av nästa år